Som säkert många av er känner till så var det Ironmantävling i Kalmar i lördags. Det var också GAX i Skåne, Prinsens Minne i Halmstad och Midnattsloppet i Stockholm och säkert en massa fler lopp. Jag jobbade i Norrköping hela dagen och kunde inte titta på något av loppen men jag har förstått att det var väldigt varmt och lite vind i Halmstad och att det bland annat var lite stökigt vatten i Kalmar. Men jag följde några deltagare i Kalmar under hela dagen, hur spännande som helst.
Och det är ju ändå något speciellt med långa tävlingar, oavsett om det bara är löpning eller som i Kalmar, tre grenar. Dels är det ju otroligt häftigt vilka prestationer de främsta gör i varje enskild gren trots att de är ute i så många timmar. Och sen har vi ju de riktigt stora hjältarna, de som är ute ännu mycket längre än de främsta. Jag tror de har något de kallar för Heros Hour som är någon gång i slutet av tävlingen, men jag vet faktiskt inte riktigt när. Ni märker, jag är inte jätteinsatt i triathlon även om jag kanske borde vara det, jag tycker ju det är en häftig gren och jag hjälper också triathleter med löpträningen.
Så med inspirationen från Kalmar tänkte jag att jag utan problem skulle få till ett längre pass när jag kom hem, men så blev det inte. I söndags eftermiddag när jag kom hem var jag ganska sliten i kroppen efter jobbet i lördags. I måndags funderade jag väl typ hela dagen men vi kan väl kalla att det slutade med en promenad. Men så idag kom jag ut, inte riktigt så tidigt som planerat, men ändå. Det gick bra, det rullade på fint och jag hade lite medvind. Det blev inte riktigt så långt som jag hade tänkt och det är naturligtvis inte bra, men med tanke på hur det varit senaste dagarna så väljer jag att ta med det positiva från passet istället för de extra kilometrarna som inte blev av. Rätt tanke gör mig positivare och gladare och det tror jag vinner i längden.
