Lidingöloppet och Berlin Marathon fortsätter att lägga sina lopp samma helg, samma sak varje år så länge jag kan minnas. Synd för många men jag hade ingen tur i lotteriet till Berlin så därför blir det inget lopp alls denna helgen. Men jag kommer göra vad jag kan för att hålla koll på alla möjliga både på Lidingö och i Berlin.
En del frågar mig om tips inför dessa utmaningar och jag har säkert bloggat om det tidigare så det går nog att söka upp här på bloggen, men jag ska göra en kortversion av det nu.
Lidingöloppets 30 km är det många som jämför med en mara om man tänker i vilket tempo man klarar av att springa i och jag kan hålla med, liknelsen är inte så dum. Men man får ändå se lite till vem man själv är och har för styrkor och svagheter. Är man uthållig men inte så stark i backar så kanske maratempot är högre men är man stark men brukar krokna i slutet av en mara ja då kanske man håller en högre fart på LL än på en mara. Och just att det är kuperat på Lidingö är ju en del av grejen och jag skulle säga att det är värst mellan 15-20 km. Sista milen har absolut sina tunga backar, men mellan backarna är det förhållandevis snällt. Mellan 15-20 km är det småknixigt mest hela tiden.
Har man inte sprungit någon toksnabb platt marabana innan men ska springa i Berlin, då kan det bli en liten ny aha-upplevelse. För när t ex Stockholm har lite uppför från T-Centralen vid typ 37 km och stora delar in i mål som gör det extra tungt på slutet, så finns det inget liknande i Berlin. Det är lätt att man i Berlin springer och undrar när ”väggen” eller liknande ska komma, men banan är snäll på slutet så det kanske inte kommer några hinder och helt plötsligt gör man vänstersvängen och ser Brandenburger Tour framför sig och då är man hemma, dvs på upploppet. Så även om marabanan i Stockholm inte är jättetuff så har den ändå sina höjdmeter lite hit och dit som kan ta ut sin rätt i slutet när man sprungit runt 4 mil. Det är alltså skillnad och visst kan man försöka sig på att gissa hur många minuters skillnad det är så är det svårt, så jag väljer istället att säga att jag tycker skillnaden kommer i form av en annan känsla i slutet av loppet i Berlin.
Lycka till i helgen alla som ska springa!
Jag måste då säga att LL är mycket enklare än en mara. Den där extra timmen en mara tar för min del i jämförelse med LL, det är den slitiga biten.
Håller med Pilla. Hur tycker du Helsingborg är i förhållande till Stockholm? Springer du lika snabbt på dem?
Pilla & Anna: Jag håller med, maran är värre. Men det är inte alla som tycker så. Men jag tycker att det är tiden som tar ut sin rätt. Men jag tycker fortfarande att det kan vara så att man kan hålla ungefär samma tempo i LL´s 30 km som en maras 42 km. Nu har jag bara sprungit Hbgm en gång för egen del och då blev tiden typ densamma som den skulle kunna bli i Stockholm. Så på den lilla statistik jag har från Stockholm vs Helsingborg skulle jag kunna säga att de är ganska lika.