Det är lördag morgon och klockan ringer 4:30, äntligen har helgen som jag längtat efter i månader kommit. Jag, mannen och vår 4-årige son är alla laddade för äventyr. Det är dags för mig att springa min andra halvmara och för första gången på utländsk mark, Amsterdam halvmara väntar på söndag eftermiddag. Att kombinera resa och lopp känns redan på förhand som ett vinnande koncept, två stora passioner i en och samma smäll.En timme efter att klockan ringt ger vi oss av mot Kastrup som passade bäst för oss här i Skåne att flyga från. Vi anländer i god tid före vår utsatta flygtid och hinner då njuta av en härlig frukostbuffé innan avgång. Det är direktflyg med KLM så flygtiden är kort och det dröjer enbart en timme innan vi stiger av på holländsk mark. Tågen som går väldigt tätt till centrum tar 20 min och vi byter där till spårvagn som tar oss till hotellet i närheten av Vondelpark. Vi kastar in väskorna och ger oss genast ut på stan. Ett besök på Café Americano ger oss ny energi och vi tar oss därefter ut till Expon, där hämtar jag nummerlapp och spanar lite bland utställarna. Mer och mer känslor börjar bubbla inom mig, nu känner jag att det är på allvar. Musiken som dunkar från en lastbil gör att energinivåerna höjs ännu några grader. Det blir en lugn eftermiddag och kväll med sporadiskt strosande i stadens centrum. En angusburgare med goda tillbehör får bli sista uppladdningen för dagen.
När jag vaknar söndag morgon känner jag mig taggad för att äntligen få ställa mig på startlinjen. Vi äter en stadig frukost och i matsalen kan jag inte låta bli att snegla på de andra gästerna. Det syns att det är fler löpare som laddar för lopp, vissa har redan fäst sin nummerlapp på bröstet. Vi ger oss i god tid ut till tävlingsområdet. Det regnar men vi går ändå en runda för att hitta var starten ska äga rum. Därefter bestämmer vi oss för att ta skydd inomhus. När det är ca 45 min kvar till min start ger vi oss ut, regnet har avtagit och övergått i lätt dugg. Bra förutsättningar för oss löpare enligt mig.
Jag värmer upp, benen känns lite stela och jag börjar undrar hur detta ska gå. Det börjar fyllas på med löpare i startfållan och även jag ger mig in i folkmassan. Ställer mig ganska långt fram och lämnar överdragskläderna till mina två tappra supportar som finns på plats precis intill. Jag har plats i startgrupp 3, efter elit och sponsorgrupp. Stämningen är hög och förväntansfulla löpare koncentrerar sig alla på sitt eget sätt. Själv känner jag energin pumpa och vill bara att startskottet ska gå. Ganska snart släpper de iväg första gruppen och kort därefter grupp 2. Efter 5 minuter är det min tur. Benen vill mycket men det är trångt, mycket sicksack, upp och ner och hit och dit, fokus på att inte snubbla på trottoarkanter eller fastna i spårvagnsspår. Jag lägger mycket energi på att försöka ta mig fram och få fart. Känner frustrationen växa. Det dröjer 3-4 km innan det börjar lätta. Det är en härlig känsla längs banan med blandad underhållning. Första halvan av loppet går i utkanten av Amsterdam och andra delen som är mer central ger mycket att titta på. Supportrar finns dock längst hela sträckan och det hejas glatt. Jag tittar på klockan och kontrollerar min fart med jämna mellanrum, trots att det varit trång så har jag kunnat hålla ett bra tempo enligt mina mått. Totala tiden läser jag av först efter 5 km, helt enligt plan. Glädjen jag känt från start håller i sig och jag springer med ett stort leende på läpparna, har massor med energi och börjar nästan undra när det ska ta slut. Det tar inte slut snarare tvärtom, stämningen är på topp och jag tror jag sjunger en och annan refräng högt för mina medtävlande. Det bjuder jag på.
När jag närmar mig slutet dyker mina killar upp i folkmassorna och hejar glatt, det ger mig lite extra skjuts. Strax därefter är det dags att springa in på olympiska stadion och det blir något av det mäktigaste under hela loppet, känslan av att spring in på arenan är fantastisk. Känns stort och högtidligt. Kort därefter korsar jag mållinjen och tårarna kommer. Jag är otroligt glad för att det blev PB men framförallt den upplevelse som loppet innebar och all den glädje som fyllt min kropp under vägen. Jag får min medalj runt halsen och möts av vår 4-årige son som kommer springande med öppna armar och ros i handen ”Starkt jobbat mamma”, jag gråter ännu mer :-)
Resten av dagen är jag alldeles upprymd pga allt jag upplevt. Vi tar oss till hotellet, duschar, fyller på med energi och ger oss sedan ut på stan igen. Senare under kvällen firar vi med en utomordentlig 3-rättersmiddag och avslutar sedan med en tur i The view och får se Amsterdam från ovan.
Nästa morgon vaknar jag tidigt, låter killarna sova lite till och plockar upp surfplattan. Surfar runt och läser om nya lopp runt om i världen. Finns mycket att välja på och jag vet med all säkerhet att jag vill uppleva detta igen. En stund senare är hela familjen vaken och vi går ner till frukostmatsalen, där syns tydligt vilka som sprungit dagen innan. Framför allt de som sprungit full mara, de har en annan gångstil än vi andra.
Vi tar det lugnt några timmar innan det är dags att flyga hem igen. Alla glada och nöjda över vad vi upplevt under dessa dagar. Väl hemma dröjer det fram till tisdag lunch innan jag ringer mannen ”Hej, jag har en plan…
”Stort tack till KLM och Kenth (Snabba Fötter) för att ni gjorde detta möjligt, det är en upplevelse som jag tror kommer ge mig gåshud för alltid. Ni har öppnat en ny värld för mig!…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Stort gratis till din prestation Cindy! Och vi hälsar dig välkommen in i den underbara kombinationen av resor och löpning i världen.
