Jag är ju på träningsläger med Springtime i Monte Gordo i Portugal och även om det är ett jobbuppdrag så finns det också tid och hyfsad ork till att träna själv också. Men det känns faktiskt i kroppen att jag varit sjuk. Det känns sådär kantigt i kroppen som jag brukar kalla det, en känsla som brukar komma när jag inte sprungit på länge. Men, men, jag hittar nog snart tillbaka till löpträningen och en lite bättre känsla.
Det är inte ovanligt att elitlöpare också tar sig hit eftersom förutsättningarna för bra löpträning är väldigt bra här. Just nu är Musse, Meraf och Johan här och idag hade de ett pass som inte kolliderade när jag hade jobbpass så jag sprang med dem delar av passet. Men som ni säkert förstår så skiljer det mycket på världslöpare och en motionär så när de skulle köra intervaller så höll jag mig vid sidan av spåret. Men även om det skiljer mycket när det är dags att sätta fart under fötterna så är det också mycket som är väldigt likt oss motionärer. Vilken känsla vi har inför tuffa pass, hur vi väljer att fokusera, hur vi kanske har våra egna ritualer, osv. Det är ganska kul att se att det på vissa sätt inte skiljer så mycket i beteende men hur det skiljer hur mycket som helst när det är dags att sätta fart.
Jag ser att jag är skyldig Meraf lite bättre bilder, men det kommer förhoppningsvis senare!
