Race Report Göteborgsvarvet 2016

Då var det dagens för race report Göteborgsvarvet 2016. Inför årets Göteborgsvarv hade jag lite annorlunda tankar än jag brukar, jag hade faktiskt och tyvärr med mig en liten ”rädsla” för hur andningen skulle funka med tanke på vad som hände i Boston. Jag har bara vågat springa nåt enstaka fartpass på dessa 5 veckorna. Men distanspassen som inte går upp i puls har gått bra.

Men jag måste ju testa och testa för mig är att springa ut i precis under 4 min/km och se hur det känns och se hur länge jag kan hålla det. Det var också en liten väderfråga, inte helt ovanligt. Det var kallt vid 10-tiden, 3 timmar innan start och det blev lite bättre sista timmen innan start och det blev faktiskt en bra temperatur för min del. Men för de som startade senare fick det kallare igen, vädret är lurigt i Göteborg.

Jag kom iväg bra i starten och hade 7,45 efter 2 kilometer i Slottskogen. Det kändes skönt att det gick tillräckligt snabbt samtidigt som jag tyckte att kan fick kämpa lite. Sen kom Säldammsbacken och jag kommer inte ihåg vad jag hade på den kilometern men det var inte katastrof men det var nog mest för att det går nerför också. Men pulsen rusade lite och jag tog det lugnt och bara tassade upp och sparade mig. Sen kom jag in i ett skönt flow och hade Erik vid min sida till och från. Passerade 5 km på 19:25 och var nöjd med det och hade sen inga större problem med första bron även om jag såg fram emot den lättare delen på Hisingen. Vid 7 kilometer stod Philip som hade langat till Mikaela tidigare (hon blev 6:a på SM, grymt bra!) och då började jag tänka på det lite. Det flöt på bra på Hisingen men jag tänkte också lite att jag fick kämpa och undrade hur länge det skulle hålla. Jag passerade 10 km 38:36 vilket faktiskt innebar en fartökning mellan 5 och 10 kilometer.

Jag hade en positiv känsla och där är 2-3 kilometer kvar innan andra bron börjar. Det rullade på fint, men när jag kom fram till bron kände jag att bron skulle bli tuff för mig och jag var tvungen att sänka lite för att pulsen inte skulle gå i taket. Jag rullade iofs på bra nerför bron och passerade sen 15 km på 58:15 och jag kände mig väldigt nöjd. I det läget kunde jag börja tänka på en bra sluttid så det var kul. Men efter Nordstan, Brunnsparken och Kungsportsplatsen kommer Avenyn och att springa uppför där brukar gå ganska bra, men inte igår. Jag blev trött, det gick sakta och det kändes väldigt långt. Jag mötte löparna som låg en bit framför som var på väg ner för Avenyn, alltid kul att titta på detta så man får lite andra tankar en stund. Jag mötte Anton som fick på ett bra lopp utifrån förutsättningarna. Den kilometern gick långsammast av alla, klockan visade 4,15 och även om det efter Götaplatsen går nerför fick jag liksom inte riktigt tillbaka flyt och känsla, jag var flådig och trött helt enkelt. Jag hade problem att hålla 4 min/km och jag visste också att det är lite tufft uppför efter att man svängt vänster vid Handels. Till slut uppe vid Linneplatsen och jag fick ett lite bättre flow igen, brukar faktiskt kunna ha det där. Pappa står vid bron innan 20 km och jag tittar på klockan men tänker inte så mycket på vad den säger. Men jag hade tappat en hel minut de sista 5 kilometerna jämfört mot tidigare. Jag var trött och samlade inte ihop mig sista kilometern heller utan bara tänkte på att ta mig framåt och sista backen upp vid starten var jobbigare än vanligt. Sen är man i princip i mål. Mamma hejar på vanliga stället och jag springer in på Vallen och de sista 150 meterna och klockan stannar på 1:23:11. En tid jag är nöjd med även oms et är lite långsammare än förra året. Men det funkade totalt sett bra och jag kunde springa ganska snabbt trots att det kändes som jag kämpade.

Nu är det 2 veckor till Stockholm Marathon och jag fick faktiskt ett besked jag är nöjd med från Göteborg.