Jag försöker vara en del hemma i Halmstad under somrarna och det går sådär. Jag är nöjd när jag är här, samtidigt känner jag att jag alltid vill vara här mer. Men man får vara glad för det lilla som det heter.
När jag kommer hit blir det också lite mer tid för egen träning, vilket är bra. Men det innebär också att jag tränar en del själv och det gör egentligen inte så mycket, men jag märker att jag inte är så van vid det, så jag måste liksom vänja mig. Men det har jag gjort nu känns det som. Men det finns också olika gäng som jag kan haka på och det är kul.
Jag springer långpass med snabba gäng och med mindre snabba gäng, jag hakar på klassiska intervalltisdagar och jag springer själv. Jag springer på Prins Bertils stig, såklart och jag springer snabba intervaller på Sannarps röda tartanbana. Och det blir faktiskt också lite löpcoachjobb när det dyker upp kunder i Halmstad som vill passa på att få hjälp när jag är hemma, så det är ju också kul.
Så det känns fantastiskt att vara i Halmstad och kunna träna utmed havet och på andra klassiska löparrundor.
