Resan mot Valencia Marathon som titeln på blogginlägget heter kan ju betyda själva resan från det att jag anmälde mig, men i detta fallet är det själva fysiska resan och första dygnet på plats i Valencia.
Resan mot Valencia Marathon känns lite annorlunda än vad vissa andra resor till utlandslopp gör. Träningen har väl inte varit tipp topp som man alltid önskar sig när man anmäler sig till ett lopp och att jag blev matförgiftad sista natten på Lanzarote för en vecka sedan gör inte saken bättre. Men det är ju det själva fysiska i kroppen, men om jag tänker på vad jag ser fram emot i en resa till ett lopp utomlands så är det också lite annorlunda. Ofta är ju loppet den stora anledningen och överskuggar nästan lite själva resmålet, kanske inte egentligen, men i tanken blir det lätt så. Fast när vi reste med KLM till Kapstaden i Sydafrika och Two Oceans Marathon i våras så var naturligtvis resan till Kapstaden en väldigt stor grej och jag åker gärna dit igen. Men nu är det lite åt samma håll, jag ska springa Valencia Marathon på söndag och det ska såklart bli väldigt kul, men jag har också sett fram emot att få åka till Valencia som stad. Valencia känns lite som en av många städer på den spanska kusten som kanske kommer lite i skymundan av Barcelona men som för den sakens skull inte behöver vara sämre. Och nu är jag här 5 nätter så jag hinner med lite mer än att bara springa själva maran.
Resan med KLM till Valencia var väldigt smidig eftersom det inte var ett tidigt morgonflyg utan flyget gick strax efter 11 och strax efter 16 så landade vi i Valencia. Det kanske kan vara svårt att hitta direktflyg från Sverige till Valencia men när man flyger dit på 5 timmar inkl en kort mellanlandning på Schiphol i Amsterdam där man byter till en gate en bit bort så tycker jag det är riktigt bra, resan hem från Kanarieöarna tog 6,5 timme och då hade vi ingen mellanlandning där man fick sträcka på benen. Van resenär som man är så gick jag direkt ner till metron, köpte en biljett och hoppade på tåget in till centrum och lite till, dvs dit jag skulle för där låg hotellet. Känslan jag hade om Valencia började stämma redan på promenaden till hotellet, solen skiner, skön temperatur på 20-22 grader och lite palmer hit och dit i stan, det gillar jag. Det visade sig att jag bor på ett löparhotell och jag fick också en goodiebag när jag checkade in.
Jag försökte sova lite längre på fredag morgonen och tog det också lugnt vid frukosten och hade lite jobbpyssel att göra innan jag kunde börja dagens vandring. Via booking.com hade jag fått lite tips att göra och se i Valencia och dessa hade jag lite koll på kartan. Planen var att börja med att gå in i gamla stan och snurra runt där lite och sen ta mig ner till något som jag kallar en gammal flodfåra, en flodfåra som inte har något vatten utan snarare är ett parkområde.
Jag skulle säga att jag bor precis utanför gamla stan eller i lalla fall ganska nära och på några minuter var jag inne i gamla stan kändes det som. På ett sätt en klassisk gamla stan med en massa gator kors och tvärs, men det som som stort ut på kartan kändes mindre i verkligheten. Jag fick en del flashbacks till tidigare resor till Spanien och Italien (bortsett från Kanarieöarna) med många gamla coola byggnader och små torg och öppna platser lite överallt. En liten skillnad var att jag tyckte de gamla husen var lite mindre skitiga och ibland lite mer färgglada än vad de kan vara. Alla uteserveringarna på torgen är ju extremt mysiga och det funkar ju bra här där det är sol och skönt väder väldigt många dagar om året och jag stannade till och åt lite lunch (crepes) på torget framför katedralen. Solen stekte skönt och klart att jag tänkte att det är så häftigt att det är mitten av november och tanken slog mig, som den gör ibland, att varför åker man inte en helg eller weekend till södra Europa lite oftare när det är så enkelt.
Efter lunchen fortsatte jag ut från gamla stan och ner i flodfåran. Jag vet inte om det är en gammal flodfåra, men jag kallar det det. Det är som en väldigt bred gammal flodfåra som man går ner i och där nere, dvs typ som en våning längre ner från vägen, är det ett parkområde som breder ut sig och följer flodfåran. Och när man är där nere så fick jag tankar på både Central Park i New York och Vondelpark i Amsterdam. Inget av det stämmer, men man kom bort från vägarna, man hörde lite fåglar, det finns träd, det finns lekplatser, det finns fotbollsplaner och folk springer och cyklar och allt vad de håller på med. Det finns gamla broar och det finns nya broar och det känns som att flodfåran har varit här länge men kanske inte alltid har sett likadan ut.
