Mina tankar kring årets Boston Marathon har varit lite annorlunda än vad de kanske brukar vara. Det har generellt varit en del strul med lite allt möjligt under vintern så kroppen och träningen kanske inte har varit den bästa. Jag har landat ganska bekvämt i tankarna att det troligtvis inte kommer att bli något jätteresultat och jag får vara nöjd med det. Boston Marathon är inte heller loppet man springer för att göra sin bästa tid, det är banprofilen för tuff för. Kring min egen prestation tänker jag ungefär såhär att eftersom detta är årets första lopp vet jag inte riktigt vad jag står och den känslan vill jag egentligen inte ha inte årets första mara. Men det som det är.
I samband med att jag tänkt lite för egen del på mitt mål för Boston Marathon, men också utifrån vad jag sett i sociala medier så har jag funderat lite på om vi kanske har olika ”prestationsprofiler”. Jag får nog utveckla detta lite senare i ett eget inlägg när orden landar lite mer rätt än vad de kanske gör nu. Men är det inte så att vi har olika personligheter eller om det kanske snarare är vad vi vill uppnå utåt sätt som gör vilken prestationsprofil vi har. Jag tänker mig 3 olika profiler och det kanske kan finnas fler eller i en annan uppdelning. Men visst finns det de som kör lite ”Pippi Långstrump profilen” i form med att ”det har jag aldrig provat så det klarar jag säkert” och det är ju en skön stil men också ganska kaxig om man sätter ett tufft tidsmål i sin första mara. Sen har vi ”mittemellanprofilen” eller de som inte utmärker sig så mycket eller har koll på läget, eller jag har kanske inget bra namn på dessa, men det jag menar är att de ganska bra tror sig veta vad de kommer prestera och det stämmer också ganska bra. Till sist har vi ”bekräftelseprofilen” och kanske att denna andel har ökat i takt med att sociala medier tagit plats i vardagen. Denna profil är de som gärna snackar ner sig själva innan loppet för att sen kunna prestera bra och få en massa positiv respons, typ ”jag vaknade och kände att jag var förkyld och hade ont i foten och visste inte om jag kunde starta men okej då, jag kan väl jogga runt och när starten gick så började det sakta bli bättre och helt plötsligt var kroppen med mig och jag sprang i mål på nytt pers, jäklar vad grym jag är”.
Vad känner ni? Kan det ligga något i dessa profiler eller är jag ute och cyklar? Är en annan uppdelning kanske bättre eller finns det fler profiler? Berätta gärna om du har några tankar kring detta.
