Såhär dagen innan ska jag försöka skriva ner mina tankar inför Boston Marathon 2018. Det blir min 8:e mara i Boston, men som det känns just nu blir den olika alla de andra och anledningarna är såklart förutsättningarna. Och jag tycker det är rimligt att ta hänsyn till förutsättningarna, tycker inte du det? Men jag vet att det finns de som inte tänker så.
För det första har jag såklart min stress som jag berättade om i ett tidigare blogginlägg om min stress. Tack för all fin respons jag har fått från det inlägget. Jag förstår att det inte är så lätt att förstå för de som inte har varit med om liknande och jag kräver inte att någon ska förstå heller. Däremot är det tråkigt och jobbigt när en del verkar tro att allt är tipptopp för att man sett att jag har sprungit några pass. Visst kan jag springa och det har jag försökt att göra hela tiden, även om det var tufft i början, men att göra det med en sån kvalitet så att man tror på stordåd här i Boston är lite att ta i. Jag känner också hur påverkad jag har blivit när folk säger att allt verkar vara så bra och att det kommer gå så jäkla snabbt i Boston. Men nej, förutsättningarna för att göra den träning som krävs för att jag ska kunna springa mitt bästa Boston Marathon imorgon har inte funnits. så då tycker jag heller inte att det är rimligt att tro det.
Sen har vi såklart vädret. Jag har sprungit Boston när det har varit varmt som det var 2012 och jag har sprungit det när det varit kallt och regn som 2015. Men i år ser det ut att bli ännu värre än 2015. I runda slängar säger prognosen 4-7 grader, motvind hela vägen (man springer ganska rakt ”från A till B”) och en jäkla massa regn. Tankarna går till Stockholm Marathon 2012 där jag fick besöka sjukvårdstält 3 gånger för att värma mig och gick i mål på 4 timmar och 18 minuter om jag minns rätt. Läs gärna min race report från Stockholm Marathon 2012 och från Boston Marathon 2015. Vädret är också en förutsättning och den är inte den bästa, dels är det inte ”mitt väder” rent generellt och med maran i Stockholm i minnet där jag hade 1 timme och 20 minuter längre tid än normalt känns det orimligt för mig att jag ska kunna prestera på toppen av min nivå imorgon.
Klädval är såklart något annat som det pratas och funderas mycket på. Vad och hur mycket behöver man egentligen? Ja, vi är ju olika, men jag fryser lätt och jag vill inte gärna hamna i sjukvårdstält igen för jag vill inte riskera att de plockar av mig från banan. Så jag har hellre för mycket än för lite kläder på mig imorgon. Frågan är om jag kan springa i regnställ och behöver jag i så fall både jackan och byxorna?
Så det är många tankar inför Boston Marathon 2018 men inga av tankarna handlar egentligen om vilken tid jag kommer få. De handlar mer om vädret, kläder och att jag brottas med min stress och de stressande kommentarerna jag får. Det är så lätt att ta åt sig när man behöver det som minst. Det kommer nog gå bra och jag ska försöka göra mitt lopp och tänka så positivt jag bara kan.
